Kom på idag att det imorgon är tre år sedan mina barns olycka. Genast far tankarna iväg i en massa olika riktningar. Olika minnesbilder ploppar upp och ingen speciell ordning heller. Precis som det varit lite under åren efter också.
Rätt som det är kan man bli påmind eller komma på något som hamnat lite i skymundan. Det kan vara en händelse jag läst om eller något barnen just sagt som gör att det poppar upp.
Ska sätta mig och skriva lite om det tredje året och försöka sammanfatta resan det ändå varit. I framtiden kommer efterdyningarna att övergå i krusningar på vattenytan för att så småningom försvinna bort mot horisonten.
Jag läser det jag tidigare skrivit, tittar på bilder och känner både sorg och glädje. Minns tillbaka och får tårar i ögonen. Men ändå, vi är här idag. Barnen har kommit i mål efter olyckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar