Att dagarna går fort även i början av nya året är inte att ta miste på. Tillbaka till vardagen, jobb, skola och träningar. Det är i mars tre år sen olyckan som mina söner var med om. Många tillbakablickar har det blivit och förundran över vad vissa perioder har innehållit. Att det var så länge sen men ändå kan kännas som häromdagen.
Idag fick jag frågan om hur det är med killarna. Mår de bra? Är de friska nu? Javisst de mår jättebra. Framförallt nu när den äldste slipper de otaliga sjukhusbesöken. Det är väldigt sällan som det fastnar i halsen eller ja i matstrupen. Är de friska nu? Jo det kan man faktiskt säga. De är opererade och fått nya matstrupar. Skarvarna håller sig öppna och de kan äta normalt igen. De har kommit i mål. De är friska, så friska som de kan bli kroppsligt efter deras frätskador. Visst blir det funderingar och många tankar hos killarna också precis som hos oss vuxna. Det tar tid att bearbeta och alla gör vi det olika. Men javisst killarna är friska.
Ordet frisk har jag knappt tänkt än mindre uttalat under de här åren sen olyckan. Det fick mig verkligen att tänka till när jag hörde det idag. Är det nu livet återgår till det normala!?. Att killarna resten av livet kommer att ha någon form av kontakt med sjukvården är sann. Men hur ofta och vad det kommer att handla om är det ingen som vet. Förhoppningen är att det är stabilt i halsen och att inga åtgärder behöver göras i framtiden. Endast tiden kan utvisa det. Friska ja det ordet ligger riktigt bra i munnen.
