Mitt i allt det trötta och tråkiga höstvädret slår det plötsligt om och solen tar kommandot. Med solen kom glädjen över det besked min äldste son fick på sjukhuset i torsdags.
Han har i lite mer än ett och ett halvt år efter operationen kämpat med att regelbundet vidga i halsen. Allt för att skarven vid den nya matstrupen ska töjas och han ska kunna äta som vanligt igen. I januari förra året var öppningen ung 5mm han kunde knappt få isig ens den minsta matbit. I våras började vi ana när läkarna sa att det såg fint och mjukt ut. Det hade inte dragit ihop sig något. Min son och alla vi omkring honom började också märka förbättringen. Under sommarmånaderna har vi knappt märkt någonting och han äter som vanligt igen.
Nu efter ett sommarlov inte bara från skolan utan också från sjukhuset så var det dags igen i torsdags för denna undersökning. Han går så tålmodigt upp tidigt på morgonen när det är dags att åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Solna. Håller tummarna för att få komma ner på operation så fort som möjligt. Han blir så hungrig annars. Beskedet när han vaknar kan inte vara bättre. Läkarna kommer lätt ner med ett större skop. Allt ser bra ut och det bästa av allt är att nästa besök blir bara en träff med doktorn.
Är det någon som skiner ikapp med solen så är det just min son Sebastian en av mammas hjältar! Han som alltid månat om lillebror och aldrig med elakheter visat hur orättvist och jobbigt han tycker det faktiskt har varit. Det har gått två och ett halvt år efter olyckan och det här beskedet kommer värma långt in i höstmörkret!
