Leva som man lär

"Leva som man lär" finns det ett uttryck som heter. Det kan handla om många områden i livet eller helt enkelt om livet i helhet antar jag. Lätt är det inte alltid. Hur många gånger har man inte hört sig själv säga de rätta orden för att vid ett senare tillfälle upptäcka att man gör helt tvärsemot. Inte är det alla gånger så lätt att hjälpa barnen rätt här i livet heller. Ett barn har inte en vuxens erfarenhet fast ibland har de förvisso en förmåga att veta vad som är rätt och sunt ändå. Jag vill så gärna hjälpa men gör jag rätt och når jag fram? Hur mycket hjärna, förnuft och känslor ska det vara? Älskade barn mamma finns här i alla fall.

En kväll för minnen

Kom på idag att det imorgon är tre år sedan mina barns olycka. Genast far tankarna iväg i en massa olika riktningar. Olika minnesbilder ploppar upp och ingen speciell ordning heller. Precis som det varit lite under åren efter också.

Rätt som det är kan man bli påmind eller komma på något som hamnat lite i skymundan. Det kan vara en händelse jag läst om eller något barnen just sagt som gör att det poppar upp.

Ska sätta mig och skriva lite om det tredje året och försöka sammanfatta resan det ändå varit. I framtiden kommer efterdyningarna att övergå i krusningar på vattenytan för att så småningom försvinna bort mot horisonten.

Jag läser det jag tidigare skrivit, tittar på bilder och känner både sorg och glädje. Minns tillbaka och får tårar i ögonen. Men ändå, vi är här idag. Barnen har kommit i mål efter olyckan.