Så här en bit in på höstterminen med tempot ordentligt uppskruvat ser nog barnen fram emot ett litet avbrott i höstlovsveckan. Jag som förälder skriver flitigt i min kalender fiolspelning, utvecklingssamtal, utställning i skolan, klassfest, tandläkaren osv. Hoppsan så var det dags för tandläkaren själv också. Ett avbrott ja tack! Men som vanligt stretar man på och på något sätt får ihop allting i alla fall. Självklart gör jag det för barnen och för att jag själv vill. Jag mår bra när mina barn mår bra och är glada.
Lika mysig som hösten kan vara blir det ibland ruggigt och tråkigt. Att hålla humöret och tempot uppe blir tillslut svårt. Någonstans har jag också uppfattat att det gäller att varva ner ibland och unna sig en stund själv. Hur duktiga är vi på det? Jag älskar att vara i farten och spendera tid med mina barn och min älskling. Farten och antalet bollar i luften har jag blivit tvungen att skära ner på. Svårt till en början men tvunget tillslut. Det är inte bara det normala tempot som fått mig hit. Jag har tampats med bl a egen sjukdom och framförallt barnens olycka sen ett och ett halvt år sen. Nu börjar barnen må riktigt bra igen och vad händer då. Jo supermamman lyfter på locket till grytan och tappar nästan fotfästet. Allting väller upp till ytan. Tankar, känslor och så till slut kommer tårarna. Det är inte bara jag som bearbetar händelsen även barnen på sitt sätt. Vilket är väldigt jobbigt emellan varven.
För mig är det en lisa att kunna skriva om det som hände påskdagen den 23 mars 2008. Det började med en härlig söndagsutflykt men slutade i katastrof. En olycka som kom att påverka, och fortfarande gör, hela våra familjer och många runt omkring. Mer om olyckan fanns att läsa i de dokument jag skrivit och som låg i nyhetsarkivet på Rådmansö sportklubbs hemsida. Nu har jag lagt in dem på olika sidor här i min blogg allt eftersom att RSK gjort om sin hemsida. Olyckan, Första tiden hemma, Fem månader efter olyckan och Operationen. Hur det har gått för barnen under det här året har jag också skrivit om men ännu inte orkat fått det publicerat. Bättre och bättre kan sägas så här långt. Vi har fått tillbaka en så gott som normal vardag igen. Nu gäller det bara att få kontroll på efterdyningarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar